Urinvägsinfektion är den vanligaste bakteriella infektionen hos kvinnor, och det beräknas att cirka hälften av alla kvinnor någon gång under livet ätit antibiotika mot en urinvägsinfektion. Många kvinnor med lindrigare urinvägsinfektioner behöver inte söka vård, utan egenbehandlar, varför en exakt statistik är mycket svår att få fram.

Oftast beror infektionen på kroppsegna bakterier som tar sig upp genom urinröret till urinblåsan. Kvinnor drabbas oftare än män (cirka 1 manligt fall per 100 kvinnliga fall) just för att urinröret är kortare hos kvinnor och bakterierna därför har ett mindre avstånd till blåsan.

Den största riskfaktorn för urinvägsinfektion är samlag. Därför rekommenderas det att tömma blåsan efter ett samlag för att skölja ur bakterier som kan tagit sig in i urinröret. Andra faktorer som kan påverka är exempelvis torra slemhinnor, ny sexpartner, pessar, spermiedödande krämer och i vissa äldre studier verkar att vara kall kring underlivet (sitta på kalla bänkar etc) kunna ge ökad risk för urinvägsinfektion. En mycket liten andel har anatomiska förutsättningar som gör att urinvägsinfektioner förekommer oftare.

Den stora majoriteten av urinvägsinfektioner är ofarliga, men likväl besvärande. Oftast kan man egenbehandla så länge man inte har feber eller kraftiga besvär.

Det finns en andel av urinvägsinfektioner som drabbar urinvägarna högre upp i systemet, det vill säga njurarna, och dessa är mer allvarliga och kan i ett antal fall ge behov av inläggning på sjukhus.