Nytt hopp vid urinvägsinfektion – behandling utan antibiotika
I studier på möss visar amerikanska forskare att en ny behandlingsmetod, som tar hjälp av olika sockerarter, kan spola bort bakterier från urinvägarna - utan antibiotika eller risk för resistens.
Hälften av alla kvinnor drabbas av en urinvägsinfektion någon gång i livet. En infektion som i 80 procent av fall orsakas av bakterien E.coli. Tar sig bakterierna vidare från urinblåsan och urinvägarna till njurarna kan infektionen ge feber och kräver intensivare behandling med antibiotika.
Antibiotikaresistens är dock ett växande problem världen över och omkring 10 till 20 procent av urinvägsinfektioner svarar inte längre på första linjens behandling med antibiotika.
Men nu visar forskare från USA, i studier på möss, en ny behandlingsmetod som tar hjälp av olika sockerarter för att spola ut de skadliga bakterierna från urinvägarna.
Så fungerar behandlingen
E.coli-bakterier får fäste i urinblåsan genom att greppa tag i sockermolekyler på ytan av våra celler som klär insidan av urinblåsan. Genom att tillföra andra sockerarter som bakterierna föredrar över de på cellytan lockas bakterierna att släppa taget om urinblåsan. Detta är idén bakom den nya behandlingsmetoden som forskare har testat i möss.
Resultaten visar att möss med urinvägsinfektion som behandlas med dessa konkurrerande sockerarter har hundrafaldigt färre bakterier i urinblåsan. De spolas helt enkelt ut när mössen kissar. Om mössen behandlas med en kombination av sockerarter som bakterierna tycker om minskar bakterienivåerna i urinblåsan och njurarna hela tusenfaldigt.
Eftersom behandlingen inte tar död på bakterierna utan bara spolar ut dem ur urinblåsan är dessutom risken låg att bakterier utvecklar resistens mot behandlingsformen i framtiden.
Nu behöver den nya behandlingsmetoden först genomgå olika säkerhetstester innan studier på människor kan påbörjas. Forskare bakom studien förklarar även att många andra sjukdomsalstrande bakterier orsakar skada hos människor genom att först fästa vid celler på kroppens yta på samma sätt som E.coli, via sockermolekyler. Därför kan metoden i framtiden också tillämpas och utvecklas för andra mikroorganismer.