Urinvägsinfektion, ofta förkortat UVI, diagnostiseras vanligtvis genom en kombination av symtom, urinprov och ibland urinodling. Hur utredningen går till beror på vem som har besvär, hur tydliga symtomen är och om det finns tecken på en mer komplicerad infektion.
Symtomen är första ledtråden
Vid misstänkt urinvägsinfektion börjar vården oftast med att fråga om symtom. Vanliga tecken är att det svider när du kissar, att du behöver kissa ofta, att du får täta trängningar och att det gör ont nedtill i magen.
Hos kvinnor med typiska besvär kan symtomen ibland räcka långt för att misstänka blåskatarr. Om symtomen är otydliga, återkommer ofta eller kombineras med feber, behövs vanligtvis mer bedömning.
Urinprov med urinsticka
Ett vanligt test är urinsticka. Då lämnar du ett urinprov som snabbt kan visa tecken på infektion, till exempel vita blodkroppar eller nitrit.
Urinstickan ger inte alltid hela svaret, men den kan hjälpa vården att bedöma om besvären talar för urinvägsinfektion eller om något annat kan ligga bakom.
Urinodling
I vissa fall skickas urinprovet på odling. Då undersöks vilka bakterier som finns i urinen och vilka antibiotika de är känsliga för.
Urinodling är särskilt viktig vid återkommande urinvägsinfektioner, misstänkt njurbäckeninflammation, graviditet, urinvägsinfektion hos män, barn eller när tidigare behandling inte hjälpt.
När är det mer bråttom?
Det är viktigt att skilja en vanlig blåskatarr från en infektion som kan ha spridit sig upp mot njurarna. Feber, frossa, illamående, ryggsmärta eller smärta i sidan kan vara tecken på njurbäckeninflammation.
Då bör du kontakta vården snabbt.
Barn, män och gravida
Urinvägsinfektion bedöms ofta mer noggrant hos barn, män och gravida. Det beror på att infektionen kan behöva annan handläggning, provtagning eller uppföljning.
Hos barn är det särskilt viktigt att urinvägsinfektion upptäcks och behandlas, eftersom infektionen annars kan sprida sig till njurarna.
Kan man testa hemma?
Det finns urinstickor att köpa för hemmabruk, men de ersätter inte vårdens bedömning. Ett hemmatest kan ge en ledtråd, men diagnosen bör sättas utifrån både symtom, provsvar och situation.
Om du är osäker, har feber, är gravid, är man, gäller det ett barn eller om besvären återkommer, bör du kontakta vården.
